Dags för ny organisation

2017-11-02

Under en rad år har vi kunnat ta del av landstingets, numera region Norrbottens stora svårigheter att hantera sin egen ekonomi. De hälso- och sjukvårdande verksamheterna dras med stora underskott. Hyrpersonalkostnaderna ökar ständigt. Tillgängligheten minskar och därmed också sjukvårdsproduktionen på många områden. Från Sjukvårdspartiets sida har vi hela tiden hävdat att svårigheterna inte beror på personalens overksamhet eller kunskap, utan på en bristfällig extremt centralstyrd organisation med ledningsproblematik. Det finns ibland närmast vattentäta skott mellan verksamheterna, där samsyn och synergier ibland saknas.

Ett exempel på hur det kan gå till är den nuvarande situationen vid Haparandas hälsocentral. Medan verksamhetschefen pekar på nyttan och effektiviteten med att behålla röntgenfunktionen vid hälsocentralen, så talar regionledningen om att inte återinvestera i bild och funktionsmedicin, som det numer heter, på ett flertal platser. Bild och funktionsmedicin har sin egen budget, och ser svårigheter med att behålla röntgenfunktionen bland annat i Haparanda. Men hälsocentralens motiv då? Här har man en helhetssyn och ser patientnyttan, dvs undersökningar som kan leda till åtgärd mer eller mindre omedelbart, istället för att remittera vidare, med resor och fler läkarbesök som följd. Dessutom blir det en mer komplett verksamhet, och därmed också en intressantare arbetsplats för alla personalkategorier. Vilket självfallet underlättar utbildning och rekrytering. Men i samma hus, med olika budgetar, där en ansvarig verksamhet tänker på sitt och den andra ser helheten så ser vi hur organisationen motverkar sitt eget syfte, en patientnytta, helhetssyn och effektivitet.

Försvinner röntgenverksamheten, ökar resorna, patientbesöken, och attraktiviteten för arbetsplatsen. Därmed ökar också kostnaderna. Vi har alltså en organisation, som ofta åstadkommer suboptimeringar som i det långa loppet dessutom är självdestruktivt för helheten, och där kostnaderna hela tiden tenderar att öka. Den nuvarande så kallade stuprörsorganisationen har egentligen överlevt sig själv och måste förändras. Haparandaexemplet är talande, men inte det enda. Tvärt om ett av många. Distriktssköterskemottagningar har lagts ner, till gagn för vem? Patienterna får resa alltmer och det behövs inte många taxiresor innan man finansierat en distriktsköterska. Glesbygden får stryka på foten i den stora centraliseringsivern. Sjukvårdspartiet vann i dagarna ett överklagande, där regionstyrelsen beslutat att nu kalla Sunderbyns- och Gällivare sjukhus för länssjukhus och Kiruna, Piteå och Kalix sjukhus för närsjukhus. Vad är vitsen med det? Vad är ett närsjukhus? Innehåller det verksamheter med lägre kvalité? Eller annan verksamhet? Är inte Sunderbyns och Gällivares sjukhus närsjukhus för sina närboende patienter?  Vi anser att samtliga bör kallas Sjukhus, kort och gott.

Vi har i vårt förslag till finansplan pekat på behovet av en helt ny organisation, med geografiskt ansvar för verksamheter och nedbruten budgetering, ibland över verksamhetsgränserna. Vi anser att en sådan organisation skapar känsla för verksamhetsområdet, större personlig kännedom mellan personalgrupper, helhetssyn och bättre effektivitet, och inte minst en bättre koll på ekonomin. Uppdraget bör ges till regiondirektören. Det är hög tid att ta problemen på allvar. Det är hög tid att förändra en organisation som inte vi anser inte är patientcentrerad och inte heller kostnadseffektiv.

Kenneth Backgård

Sjukvårdspartiet

0705683899