Man har under många år misskött sitt uppdrag avseende sjukvården och det har inte undgått våra länsinvånare, som är väldigt missnöjda. Väntetiderna ökar. Verksamheter läggs ner eller centraliseras. 

Ett efter ett, så tar man våra förslag och gör till sina. Man gör det under galgen. Man har "ingen skam i kroppen" när det gäller att ena dagen förneka behoven, för att dagen efter kovända och påstå att det behövs. Vem kan lita på en sådan ledning? 

- Vi har under lång tid hävdat att man måste använda medel för att finansiera bättre arbetsmiljö och högre löner för sjukvårdspersonalen, alla personalgrupper. Använd minst 100 av de drygt 300 miljoner som istället går till att anställa hyrpersonal. Använd det till egen personal för behålla och underlätta rekrytering. 

Först inför man pensionsinbetalningar under tre år för allmänläkare, bra men för lite. 

Sen kommer man utan förvarning vid sittande bord med ett förslag att finansiera lönehöjningar för vissa sjuksköterskor med 50 miljoner, bra men för lite. 

- Vi har under lång tid också pekat på behovet av att ta upp en diskussion med LKAB avseende Kiruna sjukhus, där ett nybygge måste till. En sån förhandling och process samt projektering tar lång tid och man måste börja nu. "Det behövs inte nu", det är inte aktuellt förrän 10-talet år bort har ledningen påstått. 

I dagarna kan vi läsa att man nu samtalat med LKAB för att gemensamt utforma ett "letter of intent", i frågan. Intet förpliktigande, men en start. Inte en dag för tidigt, men våra påtryckningar har tydligen gett resultat. 

- Sen det allra sista. Den riktiga kovändningen under galgen. Vi har under lång tid krävt MR kamera till Kalix och Kiruna. Efter lång tid av förnekande, där man beskyllt oss för att vara populister, så går man nu ut och lovar en MR kamera till Kalix. "Annars blir det för långa köer" säger Anders Öberg. Man tar för pannan, har dom ingen skam i kroppen. Ena dagen påstår man 
att behovet inte finns, dagen efter finns det. Vem kan lita på en ledning? Vill man vara snäll kan man kalla det för fullständig okunnighet, i bästa fall. Eller har man försökt mörka behoven för Norrbottens befolkning? 

Desperationen är kovändningarnas moder. 

Kenneth Backgård 
Ordförande