Medlemsbrev oktober 2020
Boden 2020-10-05
Hösten är en förändringens tid
Jag sitter just nu vid min dator och konstaterar att hösten definitivt gjort sitt intåg. Färgerna utanför fönstret är alltifrån grönt till rödaste rött. Dessutom ligger temperaturen på cirka 8 grader här medan södra Sverige har närmare 20 grader, en viss skillnad.
Möte efter möte har skett just på min dator via internet, Skype, Teams eller Zoom. Det har fungerat förvånansvärt bra, men jag har nu lärt mig att funktionerna verkligen är skiftande. Måste jag rangordna så blir det Zoom och Teams på delad första plats, Skype som det mindre bra alternativet. Jag saknar fysiska möten, dom går faktiskt att ha om man inte är så många och har gott om utrymme. Social distansering gäller överallt. Jag har även tillgång till munskydd, ifall det blir trångt av någon anledning, men då lämnar jag hellre lokalen. Det är extremt viktigt att vi kan hålla smittspridningen på mycket låg nivå. Tillräckligt många, särskilt äldre, har redan avlidit på grund av bristande respekt för folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Bibehåll respekten för smittskyddande åtgärder
I extremfallet kan din lilla snuva bli din väns dödsdom. Vi har riskgrupper av många olika slag, så respekten för faran är viktig. I politiska sammanhang finns inga egentliga begränsningar för storleken på församlingarna vid sammankomster, men riksdagen har tagit det hela på allvar och sammanträder med 55 ledamöter istället för 349. I Boden och Luleå sammanträder kommunfullmäktige digitalt. I regionen har vi haft en reducerad fullmäktigeförsamling och sammanträtt med 41 istället för 71 ledamöter, efter ett avtal mellan partierna i Regionfullmäktige. Regionstyrelsemöten har varit stängda för allmänhet och press samt genomförts i fullmäktigesalen, där man kunnat ha 2 till 4 meter mellan ledamöterna. Detta har känts någorlunda tryggt. Nu har tyvärr Vänsterpartiet sagt upp det avtalet och vill ha med samtliga sina ledamöter på nästa Regionfullmäktige, som troligen blir 2 dagar långt. Det finns även synpunkter på att åter börja med öppna styrelsemöten. Allt detta samtidigt som smittspridningen tenderar att åter öka i landet. Jag har varit i kontakt med smittskyddsläkaren för synpunkter och han ser gärna att man fortsätter med reducerade sammanträden och helst digitala, något som jag också förmedlat till presidiet.
I tider som dessa så får vi nog alla acceptera förändrade förhållanden för att skydda, inte bara dig själv utan din familj och dina vänner. Regionfullmäktige är som församling, inte heller den allra yngsta skaran.

Konsultrapporter och frågor i media
Det som kommer att tas upp under senhösten är någon form av uppdrag till regiondirektören, att inleda förändringsarbete på chefsnivå. Många andra viktiga beslut är också på dagordningen. Vi försöker hela tiden hitta metoder att effektivisera och förändra på ett sådant sätt att vi får den verksamhet medborgarna vill ha. Vi vill stärka primärvården och helst göra den till en egen division. Vi vill också komma igång med en förstudie avseende Kiruna nya sjukhus och skapa en profilering för våra länsdelssjukhus. Konsultrapporten som avser sjukvård pekade på möjligheter att dra ner på verksamhet i såväl Kalix som Kiruna, en väg vi inte vill ta. Vi har inte investerat i magnetresonanskameror, för att sen lägga ner verksamhet. Verksamheten vid alla våra sjukhus håller normalt sett hög klass, vilket inte minst Kalix utmärkelse för bästa strokevård vittnar om.
Inte närsjukhus men effektiviseringar
När det gäller primärvården så har vi haft lösa diskussioner om att kunna effektivisera och komma ur hyrda lokaler, inte minst i Boden och Luleå. Något som oroat en del och setts positivt av andra. Det finns inga beslut om det men avsikten är att ge regiondirektören ett uppdrag att se över möjligheterna. Det finansieras i så fall inom ramen för förändringen och belastar inte annan verksamhet, inte Kiruna eller Kalix sjukhus, vilket en del trott. Det finns inte på kartan. Funderingar som har fått namnet ”närsjukhus” vilket inte är riktigt adekvat, utan mer som en förstärkt vårdcentral men större och med mer resurser på grund av sammanslagningar. Vi har en väldigt belastad akutmottagning i Sunderbyn, något som delvis kunde avhjälpas med mer samlade resurser, både avseende utrustning och personal i Boden och Luleå. Alltså en mer samlad verksamhet. Men som skrivet, inga beslut är fattade och frågan är inte ens kartlagd.
Ibland fascineras jag över hur olika referensramar vi alla har. Till exempel hur avståndet mellan hälsocentraler på vissa håll i större tätort kan vara någon kilometer, medan inlandet får leva med åtskilliga mil. Jag tycker för övrigt att vårdcentral låter mer adekvat än hälsocentral, även om man har folkhälsouppdrag vid centralerna.
Ha en bra och socialt distanserad höst
Hälsar
Kenneth Backgård
Ordförande/Regionråd